feel the pepper

Idag är en ny dag och jag känner nästan lite pepp! Så skönt. 

Inte bara plugget då, som jag idag verkligen tänkte ta tag i (nån gång måste ju vara den första).

Men det hade varit roligt med nån ny, cool outfit. Jag är grymt shoppingsugen nu ska ni vet. Fast jag kan inte riktigt bestämma mig för var. Jag är inte så sugen på att gå till vår lilla mini second hand i stan, för där hittar jag oftast bara nåt som jag kaaanske vill ha. Och ibland köper jag det.

Sen är jag inte heller så sugen på H&M, Gina och de där andra, för helt plötsligt har jag lite svårt att handla där. Inte bara för de etiska principerna som jag kacklat om, utan också för att jag plötsligt finner det DYRT där. Konstigt va? 

Snacka om brutalt second hand-skadad.

Så, eftersom jag är shoppingsugen fast inte vill shoppa nånstans, så får jag helt enkelt se till att rota fram nåt kul i garderoben och göra nytt av det.

Japp, så får det bli.

Och så är jag grymt sugen på en ny header också. Hm......

Allt har sin tid

Låt mig inte tänka för mycket. Då vet jag ju inte var jag ska vända mig, vilket håll jag ska gå.

Jag får inte fundera och grubbla, det är inte upp till mig. Allt har sin tid.

Jag vill veta nu, nu, nu, men jag måste vänta. Allt har verkligen sin tid.

En dag kanske allt är annorlunda, en dag kanske allt känns på ett annat vis. En dag, kanske.

Men nu är det såhär, och jag måste vila i det. Vänta. Vara vaken. För allt har sin tid. 

Kanske är det inte dags än, kanske blir det aldrig som jag önskar nu. Jag kanske inte ens vill det. 

Allt har ju sin tid.

En tid att dansa, en tid att gråta. En tid att ta i famn, en tid att avstå. 

En tid att samla, en tid att slösa.

En tid att ge, en tid att få. 

Allt har sin tid, min vän, det vet du.

wondering

Ibland står tankarna högt i skyn och funderingarna omsluter varandra. Ibland får man acceptera, ibland får man förändra. 

what about clothes?

Bild härifrån.

Här om dagen slogs jag av en speciell tanke. Egentligen borde jag ju inte skriva det här ens, för tanken jag fick, går helt emot vad den här bloggen pysslar med.
Nämligen; kläder. Och inte bara ordet kläder helt fristående, nej, mina tankar kretsade kring att, fy vale vad onödigt det är. Med kläder. Inte själv tyget i sig, för det är ändå schysst att ha, när det är kallt ute och så. Men, hela den här mode-fashion-kläder-grejen. Onödigt?
Jag står egentligen stenhårt för att det behövs. Denna sida av kreatvitet behöver också få finnas, för det är verkligen en kreativ grej. För många i alla fall! Och speciellt för mig.
Men, ändå, så slås jag av det. Vad sysslar du med? Sluta. Det är jobbigt, störigt och otroligt tråkigt.


Eller? Vad säger du?

not just history

Den här bloggen får mig att känna mig grymt ytlig ibland. Precis som, ja, som flera undrar, ifall jag bara shoppar hela tiden. Alltså, jag gör ju verkligen inte det. Långt ifrån liksom.
Därför tänkte jag skriva ett inlägg om vad jag är för en. Kanske är du ny här, eller aldrig träffat mig på riktigt. Kanske känner jag dig jätteväl och du tror att jag fått dille på shopping. Okej, här är mitt liv.

- Jag är en gift kvinna, som ibland undrar hur jag kan ha sån tur att få en sån otrolig make. Han är min allra, allra bästa vän och jag älskar att umgås och prata med honom. Han är min stora idol dessutom, för han kan så mycket och är bra på så många saker. Ibland lär han mig nya saker; som att spela gitarr, eller historien bakom andra världskriget eller kanske nåt tråkigt han sett på Discovery Channel.
- Jag har en dotter också. Hon fyller ett år imorgon. Det är jättecoolt! Hon är så cool och så himla, himla rolig. Hon tar väldigt mycket tid och energi i mitt liv och det är så skönt. Då slipper jag fundera på mitt tråkiga liv eller tycka synd om mig själv när jag har huvudvärk (jag tycker dock fortfarande synd om mig själv när jag har sån hemskans mensvärk, men det får de ta i huset här).
- Jag älskar att träna. Speciellt att springa. Nu när våren är här i Skåne springer jag hemskt gärna och hemskt gärna ofta. Jag gillar att plugga in lurarna och köra på i skyhög musik eller springa lugnare och prata med kompis (som springer med mig alltså). Jag gillar också andra träningsformer, men nu när tiden är knapp och orken är låg, är jogging en grymt bra grej.
- Jag har det senaste halvåret börjat gilla att laga mat. Jag har alltid hatat det faktiskt. Ja, så illa var det. Men nu gillar jag det. Jag har ett fint, rosa förkläde som jag trär på och sedan står jag där och filosoferar och tänker och försöker och misslyckas och lyckas. Och ibland blir det jättegott.
- Jag umgås nästan alltid med någon. Det är kanske det bästa jag vet. Sedan vi flyttade in i vår nya lägenhet har det varit folk hos oss varje dag. Det är så härligt! Alla är välkomna! Vi har jättemycket saft i skåpet och jag kan alltid knåpa ihop lite chokladmuffins. Umgås är bäst!
- Jag och min man jobbar med ungdomar här i stan. Han är ungdomspastor i kyrkan där vi går och jag är ungdomsledare med honom. Fast han är anställd och jag är bara en brinnande galning. Jag älskar ungdomar, det är det bästa jag vet. Ibland åker vi på läger och annars träffas vi med de galna ungdomarna minst en gång i veckan. Och sen går vi till kyrkan på söndagar också faktiskt. Det är fint, det.
- Jag älskar att skriva. Ibland sitter jag och klurar ut nya böcker, noveller eller kröniker jag ska skriva, som jag aldrig gör. Men tanken är god och vem vet, nån dag kanske något blir av?
- Ja, sen går jag ju i skolan också. Det tar mycket tid och mycket kraft. Men jag är glad att jag har så fina vänner där, det gör det alltid mycket roligare! Och speciellt kul är det när vi (jag&Darya alltså) kan dansa loss mitt i det seriösa tentaskrivandet. Mm. Gotta love us!

Så ja. Nu har jag lyckats pränta ner lite viktiga, kuliga och händelsefulla saker i mitt liv. Kul va? Jag kan tänka mig att det blir mer second hand framöver, men jag var bara tvungen att ta död på det ytliga för en stund. God afton!

om bakfoten, va?

De senaste dagarna har jag fått höra samma sak från flera människor. Och det är att jag handlar väldigt, väldigt, väldigt mycket grejer. Nu, när jag kör den här second hand-grejen alltså. Och att jag kanske handlar mycket mer än vad jag annars gjort, och vad jag förstod på de här människorna, så är det kanske inte så himla bra.
Jag tar tillfället i akt och förklarar lite, lite grann hur jag själv tänker:
Den här bloggen handlar ju om min second hand-deal. Att jag bara får handla second hand. Då vore det ju konstigt om jag skulle skriva om andra saker här, typ som att solen skiner, idag såg jag en krokus eller en gång drömde jag om en häst. Det hade liksom inte blivit lika bra, tycker jag.
Därför kan det verka som jag bara shoppar. Vilket jag givetvis inte gör.
Att handla second hand är galet svårt. Jag har ju dock börjat komma in i det. Men det har jag flera kompisar som sagt, att det faktiskt är svårt. Därför ser jag till att alltid ta mig en titt i affärerna, när jag är nära dem, eftersom det inte finns så stort utbud precis där jag bor.
Det här med kläder är kanske just nu, mitt allra största intresse. Det är alltså ett intresse. Som många andra gör, så lägger jag en del pengar på mitt intresse. Verkligen inte så stora mängder som jag har gjort, långt ifrån. Många plagg jag hittar kostar ju mellan 20-100 kr. Det dyraste jag köpt var en klänning som kostade 205 kronor. Och flera plagg har jag köpt för en femma. Men icke att förglömma, ni mina trogna följeslagare, att ett intresse tar tid, tanke, eventuellt pengar, men, det ger framför allt glädje, kreativitet, pepp på livet och massa annat positivt.
Därför ser jag inte det som något problem att lite av vår månadskassa går dit. Eller att min tid och uppmärksamhet läggs på just det ämnet. Eller att mina pengar, som jag lägger på ett intresse, i princip alltid går till något riktigt bra.
Och visst kan jag verka nojig. Och störig. Och osäker och opepp. Och visst kan det låta som jag alltid fyndat nåt. Och visst kan det verka som det här är det enda som händer i mitt liv!
Men det är ju inte svårare än så att den här bloggen, som sagt, enbart handlar om detta.
Så, vill ni höra annat kul som händer i mitt, får ni helt enkelt höra av er! Jag har massor att berätta!

Och, det är alltid, alltid så himla, himla roligt att höra er som säger något om att ni blivit peppade på att handla second hand, för att ni hängt här. Jag blir så glad! Och mycket därför kör jag bloggen också ju. Pepp, pepp, pepp. Vi ska peppa varandra! Och uppmuntra. Så blir vi väl alla glada, eller?!

våga, våga, våga!

Många kanske tror att jag driver någon slags; köp-second-hand-var-alltid-senaste-nytt-snygg-och-hitta-det-på-second-hand-ja-ja-ja-ja! Så är det inte. Jag räknar absolut inte med att NÅGON på denna jord skulle börja älska mode, bara för att jag skriver om "fashion" och sånt varje dag.
Alltså. För mig är mode inget krav, inte man måste eller behöver. För mig handlar det faktiskt BARA om kreativitet. Jag önskar och hoppas att det framgår här. Jag lägger upp bilder på coola, inspirerande och snygga outfits enbart för att jag själv älskar dem och blir inspirerad. Jag diggar det!
Att vara en modetönt handlar så himla mycket om att våga. Just nu är jag verkligen i en svacka. Jag viiiiiill! Men jag vågar faktiskt inte!
Jag vågar inte dra på mig klackarna (ok, liiite kallt än kanske, men asså, våga?!), jag vågar inte ta på mig mina hög-i-midjan-jeans, jag vågar inte ha den där asfulsnygga blusen med volanger, jag vågar inte ha en magkort tröja (med linne under, hehe), jag vågar inte ha chinosen uppe i midjan och jag vågar inte visa mina stackars bilringar! Vågar liksom inte.
Det är så tråkigt. För då avstannar ju den roliga och spännande kreativiteten egentligen. Eller vad säger du?
Jag önskar att jag vågade lite. För då hade ni också fått mycket roligare bilder här. Just nu blir det inga bilder, för jag tycker jag bär samma kläder dag ut och dag in. Åh. VÅGA!

så in i bänken, asså

Jag satt och läste kurslitteratur idag. Lite bara, inget ambitiöst. Det var jätteobehagligt, jag fick sluta läsa. Det var så läskigt. Det stod bara om hur barn hade dött och hur hemska vissa människor är som ger sig på barn. Barn! De mest oskyldiga som finns. Jag är väldigt känslosam sen jag fött barn. Jag kan nästan tänka att mina hormoner aldrig kommer bli som vanligt igen. Jag kan gråta och snyfta för minsta lilla liksom.
Men det där kändes inte så minsta lilla... Det är ju helt fruktansvärt. Och texterna var så utförliga om hur lärare och föräldrar hade hanterat situationerna.
Om sånt där ska hända stup i kvarten vet jag inte om lärare är mitt yrke. Jag mår så dåligt! Jag kan inte höra om hur barn far illa.
Vare sig det är här i Sverige eller "de fattiga barnen i Afrika". Jag kan knappt höra om att nån far illa...
Men av sånt här blir jag taggad. Jag måste fortsätta på mitt second hand-spår. Kanske kan det till och med bli något mer av det, vad vet jag? Jag måste göra NÅNTING i vardagen som kan hjälpa andra. Det lilla, lilla jag gör kanske kan betyda något för någon. Och gör det det, så är jag baske mig gladare än nånsin.
Och vad mer kan man göra? Alla tankar snurrar ju. Jag kan liksom inte rädda hela världen. Men nåt kan jag göra. Och jag ska fortsätta med det. Så in i bänken, asså.