Låt mig inte tänka för mycket. Då vet jag ju inte var jag ska vända mig, vilket håll jag ska gå.
Jag får inte fundera och grubbla, det är inte upp till mig. Allt har sin tid.
Jag vill veta nu, nu, nu, men jag måste vänta. Allt har verkligen sin tid.
En dag kanske allt är annorlunda, en dag kanske allt känns på ett annat vis. En dag, kanske.
Men nu är det såhär, och jag måste vila i det. Vänta. Vara vaken. För allt har sin tid.
Kanske är det inte dags än, kanske blir det aldrig som jag önskar nu. Jag kanske inte ens vill det.
Allt har ju sin tid.
En tid att dansa, en tid att gråta. En tid att ta i famn, en tid att avstå.
En tid att samla, en tid att slösa.
En tid att ge, en tid att få.
Allt har sin tid, min vän, det vet du.
Du är helt fantastisk!
SvaraRadera