länkkärlek i mängd

Bild lånad av Frun

Ni bara MÅSTE gå in och hälsa på hos Fru Flatebö. Hon är typ... coolast!

Pysslar, syr, bakar, heminreder, tar hand om sitt barn, driver en kristen klädbutik online... and so oooon.
Klicka in er och inspireras. Just sayin!

en ny kärlek

Sedan vi, för snart ett år sedan, flyttade till större, har intresset för inredning ökat. Det är verkligen roligt tycker jag, och handlar såklart det mesta på loppisar och second hand. Mest för att min livsfilosofi utgår från det - att återvinna saker - och det kan skava i hjärtat att köpa nya grejer när jag så väl vet att det går att hitta minst lika fint i andra hand. Det mesta hemma hos oss är ärvt, fått eller handlat second hand. Det är en skön känsla.
Och ibland lyxar jag till det med nya saker. Till exempel när jag fyller år eller när jag hittar något som verkligen satte sig i hjärtat. Igår var vi ute i Boningshuset  och tittade efter födelsedagspresent till mig. Jag har fått en kanna i ett speciellt märke och sedan köpt en till kanna (jag har sjuk dille på saftkannor) på halva priset där ute och tänkte att det kunde vara roligt att fylla på förrådet i samma märke. Mest för att det är så uuuunderbara färger och former! Märket heter Ib Laursen och är inte så farligt dyrt tycker jag.
Jag hittade lite pix på google nu och blev ännu mer inspirerad. Man skulle ju vilja ha öppna skåp eller snygga hyllor på nåt vis i köket, så att alla fina grejer kunde få synas! Min prickiga, turkosa kanna har jag också tulpaner i, precis som första bilden. Superfint!
Den sista bilden är ju otroligt inspirerande, men jag vet inte om jag skulle vilja låta mina fina saftkannor ha redskap i sig... Hm. Kanske får bli en loppiskanna till det!
Anyways. Igår köpte jag själv också tio tallrikar, vi har liksom inte tio av nånting och jag börjar samla på mig större utbud för större middagar. Det känns kul! Jag känner mig lite extra vuxen... De var på superdupersale och det blev lite olika färger med prickar på. Fantastiskt fint!
Har ni inget för er och är sugna på fin inredning så tycker jag verkligen ni ska besöka Boningshuset. Gööört!

den smala vägen

Den här veckan har jag präglats av samtalet om att följa Jesus, den smala vägen i livet. Det är utifrån att jag går till kyrkan på söndagar och sedan har en hemgrupp att prata om sånna här saker i. Det är väldigt intressant och spännande.

När man tänker på att följa Jesus, alltså att vara kristen kan man väl också säga, så är det inte så himla enkelt. Många som inte tror på Gud, kan se kristna som väldigt dömande, instängda, trångsynta... Och till mitt försvar; det är inte så himla enkelt att följa Jesus alltid (att vara kristen).

Det finns alltid val att göra. Det finns alltid olika vägar att gå och det finns alltid flera dörrar att stänga eller öppna. Men ska livet vara så himla enkelt då?
Kanske om man vill leva för sig själv, i en egoistisk värld... Så tänker jag i alla fall. Det är klart att det är det lättaste att se till sina egna behov - bara. Att lägga alla pengar på sig själv, all tid på själv, alla beslut handlar om vad jag vill göra för mig, alla tankar går till hur jag vill leva mitt liv. Jag tror det är en ganska enkel väg.

En svårare, som jag skulle säga står för den kristna typen av väg, det är att leva för andra. Att tänka på andra, ge av sin tid, sina pengar... inte av sitt överflöd, utan av det man har. Hur lite det än må vara. Prioritera andra människor och andras behov före sina egna. Ge bort den sista bullen till nån annan, som jag minns att jag fick höra som liten. Varför ska jag ha allt? Varför inte ge?
Det är mycket som innebära den smala vägen. Det är inte alltid lätt, men det är helt klart värt det. Så otroligt mycket värt det. Det är så mycket kärlek, omsorg och glädje i sånna här beslut. You should try it?

coola kids är väl alltid bra att ha

 Enligt min lillebror är Elma nu en swag (vad sjutton ä dä då?!)

Elysia äger

Det kan lätt glömmas bort, allt fantastiskt med att ha barn, mitt i sömnlöshet, förkylningar, treårstrots på level 70, niomånadersutvecklingsfaser, skitig hall och leksaker överallt. Imorse tog jag på mina små pinglor likadana kläder, fast i olika färger. Det var faktiskt inte uttänkt, det bara blev så. Och så insåg jag vad sjutton vad roligt det är att klä dem likadana! Än så länge lyssnar de (speciellt Elma kanske) på mig om vad de ska ha för kläder och jag kan också lyckas lura min blivande treåring om hon får för sig att ta något som inte känns helt hundra (vilket för mig faktiskt är ganska viktigt). Hon får gärna missmatcha, det gör vi ju alla ändå, men försmå eller skitiga kläder uppskattar jag icke.

En annan sak som jag gjorde häromdan var ju att köpa in årets solhatt. Tidigare år, alltså de två tidigare, har Elysia inte gillat hatt och keps. Så hon har ungefär sju par solglasögon att välja på istället. Det funkar. I veckan köpte jag kepa och brillor till Elma. Hon verkar gilla´t. Även Elysia fick en cool keps med mustach på (det var det hon uppfattade). Och plötsligt ser jag det igen. Lyckan. Glädjen. Tänk att dessa små skitungar är mina egna som jag får forma och bestämma över! Visst är det sjukt svårt, och hjälp vad läskigt, men det är också häftigt, spännande och otroligt uppmuntrande!

wyck upp däj

Oh, en suck och en pust. Jag har blivit tokförkyld igen, jag tror det är tredje gången för mig i år. Min yngsta dotter har också sin tredje det här året. Det är inte kul alltså. Allt blir så fokuserat på det. I alla fall på henne, jag själv ORKAR.INTE.BRY.MIG. Det är så himla, himla drygt och gå och tycka synd om sig själv. Det värsta är att jag har tendensen att köra på alldeles för mycket istället. Igår åkte jag och min fina svägerska med småkidsen och handlade lite på IKEA bland annat. Fikade, kom på idéer. Åkte hem och jag målade på skåpet och stolarna som jag fått/köpt. De ska hinna bli klara innan helgen då vi lämnar det boende vi har nu för att kunna göra sånt där pyssel.
Sedan bytte jag om, körde till min moster och vi tillsammans vidare till Lund för att gå på bio och höra om sparande från Handelsbanken. Små citroner gula såg vi. Verkligen en film för mig, oj vad jag gillade den! Och jättemysigt var det med gratis dricka och popcorn. Såklart.
Jag kom hem och var helt och håller utmattad. Och inte för att jag kämpat och gjort en massa trist, jag hade ju en helt underbar dag igår!
Det är väl det som är så trist. Allt roligt blir dagen efter lite för mycket... När man nästan är sjuk, alltså. Idag mår jag som jag förtjänar. Jag vet inte hur jag ska ta mig upp ur dimman och börjar få ont i halsen. Tilläggas ska väl att jag ska vara gräsänka med kidsen i sex dagar nästa vecka. Det är en vecka jag fasat för sedan innan jul. Usch. Men det bästa är att snart är den över. Hehe.
Nehepp. Kanske får gå och köpa en kaffe så jag piggnar till och kan plugga lite. Det var ju ändå det som var tanken med den här dagen. Ooooch kom igen, Filippa, WYCK UPP DÄJ!

en gladare vardag

Förra veckan har varit en exemplarisk hemmafru-vecka. I´m liksom lovin it! Ibland glömmer man bort fördelarna med det liv man har, precis nu. Som till exempel nu, nu när jag är föräldraledig, så har jag massor tid att möta upp mina vänner! Jag har massor med tid för långa promenader med ett eller två barn i vagnen. Vi kan leka med andra barn, eller tar med lite bullar till lekparken och leka där en stund. Ibland åker vi på utflykt hela familjen, till exempel till IKEA. Ett fantastiskt ställe för småbarnsfamiljer, haha.
En annan fördel är att, om man vill, så kan man gå i nattlinnet till förmiddagsfikat. Ja, förmiddagsfika, bara det säger väl en del! Man får dricka god latte minst en gång om dagen, hemmagjord och ibland tar vi en på stan.
Jag har lagom med tid att sitta och glo nånstans, eller, det har jag väl inte så mycket tid till. Möjligtvis på kvällarna...
Dessutom får man så mycket glädje i utbyte. En galen, glad treåring eller en speedad, glad 9-månaders. Det händer så mycket! Och mycket småsaker gör en glad, och mycket enkla grejer blir stora glädjeämnen.

Tänk att, att få barn faktiskt kan vara det lyckligaste, gladaste och bästa som kan hända. För fy va´ gla´ man kan va!

en mysplutt kommer lastat

Världens bästa jobb - såklart

Idag har jag varit i skolan. Usch vilken ångest-känsla det är på det. Hela kvällen igår försökte jag hålla mig vaken för att slippa gå och lägga mig och få tisdag - skola. Självklart gick allt jag fasat för jättebra och självklart, ja självklart, blev jag inspirerad av den gubbiga läraren att faktiskt längta efter att få bli lärare själv. Vilken känsla! Yes!
Jag har inte direkt längtat efter att komma ut på skolor och arbeta som lärare. Jag har nedvärderat yrket och bara lyssnat på dem som klagar. Men vad skönt det ska bli! Jag är inspirerad. Jag ska bli världens bästa lärare och jag ska göra mitt bästa för att tala gott om det.
Jag kan också se ljuset i tunneln där jag faktiskt kommer att bli helt och håller klar med min utbildning efter sommaren! Alla poäng kommer då vara tagna och åh! Det känns underbart. Igår firade vi det med pizza.
Ikväll börjar ännu en ny tid i mitt liv. Otroligt spännande, jag längtar! Mer om det en annan gång.
Nu ska jag sätta mig på tåget och filosofera över läraryrket. Vilket jobb! Wow!

livet och alla dess inställningar

Life on stick with these two

Idag bestämde jag mig lite lätt för att bara älska mitt liv. Och liksom "embraca" det. Vi är alla så himla, himla olika.
Jag vet så många som är missnöjda med sina liv. Och som vill att något "bättre" ska hända. Eller roligare. Eller att någon/något liksom ska komma din väg. Jag vet själv att jag kan vara så ibland. Vi längtar liksom efter något bättre, roligare, spännande, häftigare.
Ibland kanske det bara är dags att inse och lära sig: såhär är livet. Visst kan vi göra tusen miljoner saker, om vi veeeerkligen kämpar.
Men alla har faktiskt olika förutsättningar. Det är till exempel inte bara att skaffa barn. Skaffa ett underbart jobb. Skaffa pengar till världens bästa resa. Skaffa en man/hustru. Skaffa ett hus. Skaffa en het kropp. Alltså faktiskt. Jag tror inte det är så.
En del växer upp med välbärgade föräldrar. En del växer upp med världens bästa förbränning. En del växer upp med trygga föräldrar, en del har en fruktansvärd uppväxt. En del behöver inte lyfta ett finger för att få ett bra jobb - de har kontakterna. En del är översociala, en del är blyga. En del har lätt att spara, en del tycker mer om att slösa. En del lär sig aaaaaldrig, en del snappar upp direkt.
Ja, jag tycker nog det är dumt att tänka att vi kan få "allt", att vi kan göra "allt" och att vi ska jämföra oss hela tiden. GÖR INTE DET. Sluta med det (säger skribenten till sig själv).
Samtidigt som vi har olika förutsättningar så tycker vi ju olika. En del tycker om att träna, en del gör inte det. En del älskar att klä sig i fina klänningar, en del bryr sig inte. En del vill ha en köpt latte varannan dag, en del vill spara sina pengar. En del älskar att baka, en del köper hellre. En del vill handla allt ekologiskt, andra köper fulmärken. En del dricker läsk hela dagarna, andra dricker vatten. En del målar sina naglar rosa, andra sina naglar blå. En del köper dyra skor en gång om året, andra köper sjutton billigare par. En del tycker om kanelbullar, andra kardemumma.
Alltså, ni fattar. Vi är så olika.
Idag kände jag att mitt liv är ju underbart. Det är bara att inse! Jag älskar att vara mamma, det är ju det jag är just nu, mest i alla fall. Sen älskar jag att vara fru, en bra kompis - helst - och en workoutare. Mycket mer kanske inte får plats på min att-vara-lista just nu. Och vet ni vad? DET ÄR OKEJ.

Just det, student är jag också. Och nu ska jag återgå till mina wowliga studier. Hej!

my three e-hearts

Jag gillar att mina bästaste börjar på E allihop. 

Ni ä bäst!