den smala vägen

Den här veckan har jag präglats av samtalet om att följa Jesus, den smala vägen i livet. Det är utifrån att jag går till kyrkan på söndagar och sedan har en hemgrupp att prata om sånna här saker i. Det är väldigt intressant och spännande.

När man tänker på att följa Jesus, alltså att vara kristen kan man väl också säga, så är det inte så himla enkelt. Många som inte tror på Gud, kan se kristna som väldigt dömande, instängda, trångsynta... Och till mitt försvar; det är inte så himla enkelt att följa Jesus alltid (att vara kristen).

Det finns alltid val att göra. Det finns alltid olika vägar att gå och det finns alltid flera dörrar att stänga eller öppna. Men ska livet vara så himla enkelt då?
Kanske om man vill leva för sig själv, i en egoistisk värld... Så tänker jag i alla fall. Det är klart att det är det lättaste att se till sina egna behov - bara. Att lägga alla pengar på sig själv, all tid på själv, alla beslut handlar om vad jag vill göra för mig, alla tankar går till hur jag vill leva mitt liv. Jag tror det är en ganska enkel väg.

En svårare, som jag skulle säga står för den kristna typen av väg, det är att leva för andra. Att tänka på andra, ge av sin tid, sina pengar... inte av sitt överflöd, utan av det man har. Hur lite det än må vara. Prioritera andra människor och andras behov före sina egna. Ge bort den sista bullen till nån annan, som jag minns att jag fick höra som liten. Varför ska jag ha allt? Varför inte ge?
Det är mycket som innebära den smala vägen. Det är inte alltid lätt, men det är helt klart värt det. Så otroligt mycket värt det. Det är så mycket kärlek, omsorg och glädje i sånna här beslut. You should try it?