lördag 31 augusti 2013

vem är jag?

Och så kom den. Årstidsbyteskrisen. Har ni varit med om den någon gång? Jag vet att jag inte är den enda. Jag träffade två sköna, lika klädintresserade vänner som jag, här om dagen. Vi snackade kläder, givetvis. Det gör vi alltid ju. Vi älskar second hand alla tre och de båda kom fram till att de hade någon form av osäkerhet, som en kris, i början av sommaren. Jag fattade ingenting, what? Tills vi senare i samtalet kom fram till att JAG har den nu. Inför hösten. De båda kände sig vilsna och obekväma inför sommaroutfits medan jag de senaste veckorna nästan gått ner mig totalt för... vem är jag?
Vad är höst för mig? Hur ska jag se ut? Jag tycker nog jag passar bäst i pastelliga shorts och klänningar, i lösa linnen och midjehöga, färgglada kjolar till bara ben. Höst? Näe. Jag kan inte.
Ungefär så känner jag. Jag kan INTE. Jag vet inte hur jag ska se ut, hur jag ska klä mig och jag har NOLL inspiration inför denna årstid.
Däremot hittade jag lite rutiga shorts och klänningar på en loppis till mina barn och började så smått känna det... Inspirationen.
För mig är inte kläder något ytligt. För mig är det överlevnad. En del ser sin vila i att måla, spela musik, lyssna på musik, se en tv-serie, laga en matträtt eller baka, springa en runda, dansa, sjunga, fota... Jag gillar flera av dessa och kan självklart se min energipåfyllning där också. Men kläder och utstyrslar. I love it. Jag blir glad när jag får styla någon och det kan innebära min man eller mina barn. Eller kanske någon vän vill ha mitt råd i kläder och jag får ge nya idéer. Jag blir glad när andra blir glada av hur de ser ut. Visst låter det märkligt?
Men det är så. Jag blir glad av vackra saker, jag blir glad av glädjen i outfits. När någon känner sig fin, känner jag den känslan själv, och blir glad.
Jag stod och sminkade mig, och det gör jag varje dag, och min 3-åring frågar:
- Varför har du sån?
Jag blir tyst en stund, för jag måste tänka nu.
- För att du ska bli fin? säger hon då.
- Nej, det är för att jag vill känna mig fin.
För mig är det stor skillnad och jag kanske inte fick fram mitt budskap till treåringen, men hon, och alla andra ska veta det. Att jag är redan fin. Alltid och varje dag, och jag tycker redan det. Men det är känslan. Känslan du får när du lyckas med något du är bra på, den känslan är det jag älskar. En bra outfit, en inspirerande outfit - den känslan.
Så vad händer då med ovissheten inför hösten? Ja, det får ni väl veta i nästa inlägg gissar jag. Hihi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar