att prata om sex

Visst är det svårt? Det ämnet alltså.

Jag tänker nog skriva en del om det här. Jag har fått äran (?) att undervisa om ämnet två gånger och har en kommande gång på g. Denna gång tillsammans med min man, vilket ska bli väldigt roligt faktiskt.

Men när man pratar om det så... Ja, det känns som att, antingen får man en hejarklack som tycker att det är bra, bra, bra! Och som liksom håller med, känner sig utmanad, uppmuntrad... Eller så får man bortaklacken mot sig. Som kommer med jobbiga, konstiga och kanske onödiga frågor och ställer en mot väggen, fast det vi egentligen inte pratade om var just det...
Jag tycker det är ett så viktigt ämne. Och jag vet att sååååå många tycker olika om det här. Som till exempel, sex före äktenskapet. Jag är ju kristen. Och många skulle säga såhär:
- Aha så du tycker att man inte får ha sex före man är gift.
Okej. Vänta. Låt mig beta av det där lite.

Det handlar för det första inte om att JAG tycker det. Eller att VI som kristen grupp tycker det. Varför många kristna tycker och tänker som de gör, är ju för att det står saker i Bibeln. Att sex tillhör äktenskapet. Det är inte alls för att straffa någon, för att retas med dessa kåta känslor eller för att ge den person skam, som inte höll sig till denna regel, uppmaning och rekommendation. Det är inte alls för att skylla på någon.

Varför jag skulle rekommendera unga människor att vänta med sex handlar helt enkelt om att det är så mycket känslor inblandade. Både på insidan och utsidan. Att ha sex med någon innebär att lämna ut hela dig själv, fysiskt. I vissa fall lämnar du också ut dig själv psykiskt. Och då kan det gå så himla dåligt, om den relationen tar slut och du står där... Och. Vet varken ut eller in.

Men att ha sex innan äktenskapet, är precis lika stor synd som när du stjäl. Eller ljuger. Eller dödar någon. Alltså, alla synder är lika stora. Jag tror det är där vi kristna, inom kristna väggar, tappar poängen ibland...

Det jobbiga är ju att sex kan innebära mycket mer i ens känsloliv och i ens liv över huvud taget, än vad det gör att dra en vit lögn för sin lärare. Du kan lätt känna dig skamsen och skyldig. Dålig, äcklig och tappa tron på kärleken.
När du snor en penna från jobbet kanske du inte känner alla dom känslorna. Eller, vad vet jag, det kanske du visst gör.

Frågan är, vad är det rätta? Och hur ska man veta?