i drömmarnas land

Jag längtar efter sommarn. Alltså. Förlåt, men det är så. Jag stör ihjäl mig på alla som tycker det ska bli vår NU, jag menar, så roligt kan vi väl inte ha det? Det kan ju inte vara våra roligaste årstider hela tiden, liksom. Även om den grå vintern är lagom deppig här i Skåne.
Ja, även så, så längtar jag själv efter sommaren. Jag tycker det känns så långt ifrån så det räknas liksom inte. Det är inte så att jag sitter och väljer ut en ny bikini eller att jag planerar vad jag ska ha på mig i sommarklänningsväg. Nä, så långt fram är jag inte. Eller, det är inte på det sättet jag längtar.
Jag tror jag längtar efter lugnet egentligen. Värmen, ekot av mina andetag och de långa, mysiga frukoststunderna ute vid poolkanten i vårt vaktar-hus. Eller alla glassar vi åt. Och kunde sedan säga i vilken del av landet det var godast chokladglass. Ja, Elma kunde det i alla fall, det var ju hon som åt alla chokladglassar.
Eller känslan av att bara dra på sig kläderna på morgonen, samma kläder dag ut och dag in. Efter löpturerna i den otroliga hettan och svalkan i pool eller hav efteråt.
Det blev ju faktiskt en bra sommar egentligen. En helt perfekt, om man ser det lugn vår familj fick. Det tog en månad för mig att komma ur mitt stressiga, ont-i-magen och stress-skal, men hur det gjordes var precis perfekt för familjen. Vi kunde inte dra iväg på turer, göra saker hela tiden eller planera. För jag mådde inte bra helt enkelt. Det ledde till mycket familjetid, bara-vi-häng och mer spontana grejer med vänner och övrig familj. Det var helt perfekt. Det var så skönt! Och allt gott vi åt...

Ja, jag är verkligen i drömmarnas land kan jag säga. Men jag försöker också leva i nuet genom att längta bort till sportlovet. Det är bara två veckor dit nu, och då ska jag också se till att få ett lugn i min kropp. Jag längtar efter lugnet. Efter att kunna hantera stress och att varva ner på riktigt. Jag är nu väldigt tacksam att jag har ett jobb som ger mig lov, även om det mellan loven nästan dödar mig... Vi får väl se hur framtiden ter sig i mitt yrkesliv, helt enkelt.

Nu ska jag äta popcorn. Drömma om lugn. Kanske läsa lite, för att få något sorts lugn en sådan här onsdagsafton.