Jag minns...

...när jag var på Frizon med en 4-månaders bebis (min egen). Det var coolt!

... när jag var i New York med dessa pinglor. Åh, the joy! 

... när jag såg ut såhär i håret! Det var ju himla snyggt alltså.

... när jag köpte en skinnjacka på en marknad i London, -11.

... när jag var halvvägs gravid med nr 2 och det inte alls var lika tungt som nr 1. Även om det var tungt...

... dagen innan hon föddes. Hujedamej vad trött jag var på graviditet då!

... min första tvåbarnvagnspromenad. Det var himla läskigt.

... när vi hälsade på en sjuk Jonis i Åhus, sommaren 2012.

... och alla ensamma stunder i en lekpark med två kids. Come oooon!

... hur gött det var att inte vara föräldraledig själv andra gången! Min svägerska också ju!

... alla fina second hand-turer med denna bästis!

... min vackra stad på hösten.

... en kort stund i en hängmatta. Mer sånt!

... när vi klädde upp oss och åkte till Malmö och åt på restaurang. Sånt e så kul!

... när jag fick låna denna fantastiska klänning av Marie. Och när jag sedan (i år) hittade en exakt likadan på second hand. Ah, the joy!

... när tulpanerna hänger.

... uppfriskande springturer med vänner!

... när jag blev bjuden på resa till Paris av D-dawg!

... och vi mötte upp Jenny och fikade på Starbucks.

... tiden innan vi skaffade tvättmaskin till lägenheten. En sån väntan!

... en god föräldraledighet, men också lite långtråkig.

... dagen då jag och Dessi var på BEYONCÈ!! Sjukt bästa dan i mitt liv. Typ

... när Marie och jag levde på 80-talet.

... en dag i Gamla Linköping med Sandra

... när Marie fick i födelsedagspresent att hänga med mig och Dessi i Malmö en hel dag. VÄRT!

... mmmmm, läger!

... mina årliga sol-munsår. I år klarade jag mig dock... Sjukt

... när Sandra tog med mig på hårdträningspass på finaste gymet jag sett. Och sedan bjöd mig på finrestaurang i Västra Hamnen efter. Lyx!

... när Elma och jag var och handlade.

... när en av mina närmaste vänner gifte sig, och jag bar en sjukt snygg klänning jag köpt på second hand för 40 kr. Också VÄRT!

Kul att minnas lite... Idag är jag allmänt depp. Så jag fortsätter minnas!
Och hoppas att bli frisk snart.

Jag älskar folk med ångest!

Jag är fortfarande sjuk. Och ska snart träffa en läkare - igen. Jag har inte varit utan vila och säng en enda dag på två veckor. Inte riktigt vad jag tänkt denna jul, men what to do?
Jag har lyssnat en del på poddar. Typ värvet är najs. Det var min man som introducerade sist jag var sjuk (ja denna höst har varit helt sjuk). Då lyssnade jag på blondinbella. Nu har jag lyssnat på Amanda Schulman.
Jag hade verkligen låga förväntningar om henne, jag tänkte att hon var snorkig, snobbig och lite trist.
Men shit! Hon är ju fantastisk. Jag ligger här söndersjukad och blir inspirerad.
Hon berättar om psykvården. Och det fastnade jag för, det samtalet.

Så många som mår psykiskt dåligt, ofta, länge, ibland, sällan.... Jag är en av dom till exempel. Jag är dels en person som går ner mig kring mens, eller gjorde rättare sagt, eftersom jag sedan två år tillbaka käkar bäääästa p-pillerna. De är hormonsbalanserande, great!
Sedan är jag en vårdeppare. Och så har jag ångest ibland. Bara vanlig ångest, inga panikattacker. Sedan är jag allmänt deppig och gråter faktiskt över spilld mjölk ibland.
Men jag har ju lika lätt att vara och bli glad.

Amanda Schulman berättar i podden att hon älskar personer med ångest, för att hon förstår sig på dom! Hon vet vad som väntar och vad personen har känt eller kommer känna.
Mycket intressant. Jag tror också jag går väldans bra ihop med personer som känner mycket.

Sedan är jag gift med en man som inte har några känslor alls ju. Men det är det bästa för mig! Han stillar min oro, han lugnar ner mitt stormiga jag och han tar, ibland hårt, ner mig på jorden.

Men att finna en vän eller en person med lika mycket känslor som jag... Ja, jag förstår dig. Jag vet hur du kan reagera och vad som kan hända dig.

Jag gillade verkligen Amanda Schulman. Så nu ska jag, som min emotion-friend-in-crime Marie redan tipsat mig om, börja lyssna på fredagspodden. Ja jag gört!

Och så hoppas jag att jag blir fysisk frisk så jag kan fokusera på det psykiska. He he he he.

En god jul, kanske

Årets julkort från mig å mitt crew!

Idag har jag, trots väldans ont, orkar göra lite. Det känns skönt, även om jag har så himlans ont. (jag misstänker för övrigt att jag är feldiagnistiserad men det är en annan femma).
Framför allt har jag orkat umgås med mina barn! Åh, jag älskar det. Imorse kl 7.00 hördes ett hejdundrans liv från köket - då satt maken och storingen och byggde med nytt lego och minstingen möblerade i det stoooora barbiehuset de fått. Jag blir så glad av alla grejer de får! Jag vill också vara barn igen... Jag kan minsann inte minnas att jag fick SÅ fina grejer, hehe.
Efter att de byggt lite lego tog jag vid och Emanuel gick och sov. Åh, älskar att bygga lego alltså! Och min dotra hon är så grym. Aja, man får skrya lite.
Elma fick en liten dockvagn också som hon kör runt sina dockor Elliot, Axel, Rakel... i. De byter ofta namn med varandra så man vet aldrig riktigt vem som är vem.
På julafton väntar nästa julfirande och det ska bli lika spännande! Själv har jag fått en hushållsassistent och kunde inte bli gladare! Längtar efter att köra ner massa morötter där i....

Är det måndag eller?

Jag vaknar varje morgon och tänker hårt vilken dag det må vara. Idag var det måndag, påpekade min man. Och han ska jobba. Och jag skulle försöka mig på en sväng på stan och köpa mina klappar, eftersom jag fortfarande är invalid.
Hur länge ska man ha ont och vara trött efter den här sjukdomen? Jag börjar tro att det är något annat fel på mig.
Men, orkar samtidigt inte bry mig mer. Igår gick jag tvåhundra arga meter. Jag är så himla dålig på att vara sjuk. Men vem orkar?! Det är jul. Jag har inte bara mig själv att ta hand om, jag har två barn! Och en man.
Usch. Jag längtar så mycket tills detta är över och tills år 2015 börjar. Jag verkar inbilla mig bra att vid årskiftets timme kommer mitt liv radikalt förändras.
Kanske bäst att komma ner på jorden och inse att så lär inte vara fallet.

Aja. Vi får se. Jag hoppas denna dag bär något gott med sig. Det brukar alltid finnas någon ljusglimt ju!

God 22:e december på dig!

Idag ska jag nog bara fika

Det är dag åtta av sjukdom. Av sån här riktigt, riktigt jobbig sjukdom. Jag fick ju diagnosen övre urinvägsinfektion/extremt nära njurbäckeninflammation. Och jag fattar inte att jag fortfarande mår såhär dåligt. Men jag ska försöka överleva, för det måste jag ju.
Inte nog med det, min minsting har haft hög feber och hosta att hon kräkts sen i tisdags. Och igår kväll började storingens öra värka, och imorse spräcktes hennes trumhinna. Öroninflammation och pencillin på det ja.
Men konstigt nog är jag inte bitter (än). Jag är otroligt tacksam att mina barn inte har några kroniska sjukdomar eller jobbiga allergier. De blir förkylda och sjuka ibland, och visst, tajmingen är inte bra. Men den är väl ändå aldrig bra?
Idag hoppas jag att jag kan fika utan att få ont i magen och att jag kan bli lite psykiskt upplyft av mina bästa vänner som kommer på besök.

Snart äre jul! Tjo!

to be yourself whatever happens

Med nytt år framför mig verkar jag bli hoppfull. Och det är ju kul! Jag måste ut ur denna ont-i-magen-och-ryggen-dimman lite och bara få drömma. Drömma är bra, tror jag.

Inför nästkommande år drömmer jag att:

- Våga vara mig själv, ännu mer! Våga stå upp för mina drömmande outfits och speciella uttryck. Men också låta bekvämligheten ta sin plats.

- Träna hårt - för att bli stark. Jag är så trött på min krokna kropp. Den här hösten har flugit fram utan att knappt kunna träna, för jag varit sjuk så mycket. Jag drömmer om en hårdträningsvår!

- God hälsa! Ja, det har väl alla fattat nu att jag längtar efter. Både hos mig och min familj.

- Att våga fortsätta lita helt och håller på Gud. Och att han leder oss i rätt riktning... Det är en svindlade, spännande och läskig känsla.

- Uppleva något nytt! Vara öppen för allt!

- Att valet i vår blir som det borde. Och snälla människor, tänk till innan ni röstar!!!!

- Roliga och unika second hand-fynd!

the coat-lover

I loooove coats! Kappor är något jag är väldigt svag för. Jag vågar nog inte nämna hur många jag äger, faktiskt. Jag har sparat, handlat second hand och någon är nog nyköpt också. Men en kappa är något jag alltid letar efter på second hand. Eller, tittar efter, rättare sagt.
Det är alltid roligare att gå på second hand och ha ett mål. Men, det kan ta tid. Kanske veckor, månader, ÅR! 

 Just nu gillar jag långa kappor lite extra. Gärna lite oversized också. Mmm. Åh, vad jag längtar efter second hand-shopping!

Årssammanfattning

Jag tänkte jag skulle göra en roligare sammanfattning av året också. Frågorna är snodda rakt av, från Underbaraclara.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Jag vågade lita på Gud att vårt liv och ekonomi skulle lösa sig. Vi kastade oss ut, min man och jag. Vi jobbar halvtid båda två och lever i ganska mycket ovisshet. Men Gud är med oss!

Genomdrev du någon stor förändring? Jag försökte mig på downshifting och tänker att mer tid med familjen å vänner är värt så mycket mer än pengar. Jobbigt, men också roligt.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, minsann! Synd att hon bor så långt bort bara!

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? 27 februari, farmors begravning. Men också 20 juni, då gick jag äntligen på semester och det var soligt och varmt och vi var husvaktare med pool och stor trädgård

Dog någon som stod dig nära? Ja, farmor och Jonis

Vilka länder besökte du? Inga faktiskt. Jo Danmark, men det räknas väl knappt?

Bästa köpet? Oj kluring. Jo, mina två bikinisar. Kände mig så himla snygg å bekväm i dem båda. Den ena vintage från second hand (oanvänd dock) och den andra från river Island. Både med hög midja och välsittande bh:ar

Gjorde någonting dig riktigt glad? Ja, när min man fick en tillsvidaretjänst på Apple. Eller mitt extrajobb på fritidsgårdar i stan, världens bästa jobb i tell you!

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? God hälsa och mer träning

Vad önskar du att du gjort mer? Chillat ner! Jag har stressat så mycket det här året. Både i kropp och själ. 2015 ska bli året jag lär mig. Lite mer

Vad önskar du att du gjort mindre? Stressat då kanske, hehe

Favoritprogram på TV? Lätt Chicago PD. Älskar sånna där brutala tv-serier. Ingen aning om varför, jag är ganska känslig egentligen. Men åh. Se den!

Bästa boken du läste i år? Oj hjälp, jag läser ju typ aldrig! Jag läste en chic lit-bok som var helt ok

Största musikaliska upptäckten? Ellen Vingren tror jag. Hon är grym

Vad var din största framgång på jobbet 2014? Framgång på jobbet? Are you serious? Jag jobbar som lärare. Punkt.

Största framgång på det privata planet? Att jag, fortfarande, försöker hitta balansen med jobb, barn och en man som jobbar konstiga tider. Det börjar gå bättre tror jag.

Största misstaget? Att jag stressat sönder min kropp. Men, jag försöker se framåt på den biten. Mindre stress nu för katten!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Så otroligt mycket ledsnare än många andra år. Jag är glad att 2015 börjar snart!

Vad spenderade du mest pengar på? Jag spenderar bara pengar på mina second hand-kläder så det är väl det? Eller bilen kanske. Hua

Något du önskade dig och fick? En fantastisk fin och varm och minnesvärd sommar

Något du önskade dig och inte fick? God hälsa med mycket träning och glädje. Det ska jag ta igen

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Åh fy, det hade jag glömt, att det var en riktigt sunkig dag. Jag låg hemma, yr och så ont i magen att jag knappt kunde göra något. Det var bara två veckor efter farmors begravning....

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Haha ja verkligen. Men jag tror alla fattat vad det skulle vara

Vad fick dig att må bra? Min familj och mina vänner som bryr sig om mig i alla lägen!

Vem saknade du? Farmor. Usch, får ont i hjärtat.

De bästa nya människorna du träffade? Oj shit, har jag träffat nån ny? Tror inte det! Inte på det sättet i slla fall.

Mest stolt över? Att jag tagit mig igenom det här året. Det känns som ett mirakel faktiskt. Och stolt över min man också. Han är så grym på alla sina jobb

Högsta önskan just nu? Att ha god hälsa och att Sverigedemokraterna inte kommer med i riksdagen till våren. Lite lagom trött på rasister måste jag säga.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Träna, skratta, glädjas!

Tröstshopping deluxe

Jag handlar i princip bara second hand. Och det är inte för att jag försöker vara duktig eller för att jag ska bevisa något. Det är flera anledningar nu för tiden.
Dels har jag inte råd att shoppa som jag gör och älskar, om jag inte handlar second hand. Dels får jag krupp i skinnet när jag kommer in i vilken-affär-som-helst och ser dussintals upplagor av exakt samma plagg. Kruppen i skinner anländer för att jag tycker det känns otroligt tråkigt att se ut som varenda kotte i stan. Och dels för att jag inser vem som gör det här arbetet och inte får ett dugg betalt. Det är en skam. Usch.
Till mina barn handlar jag i princip enbart second hand för att det är mer giftfritt och många, väldigt många av de plagg jag köper till barnen är knappt använda! Galet! Folk lämnar alltså in mycket oanvänt eller knappt använt och det är ju också lite av en skandal. Men en win för mig, såklart. Vi hade aldrig heller haft råd med så mycket varierande kläder om det inte vore för barnloppis och second hand.

Men sedan kommer det. När jag ligger sjuk och tycker extremt synd om mig själv för att jag hinner ta min second hand-tur till Malmö som planerat. Och VAD ska jag ha på mig på nyårsafton?! Man må tro att jag skulle ha något glittrigt/svart/guldigt liggande, men icke! Och fråga mig inte varför, vad har jag haft på mig på nyårsafton de senaste åren? .... eller vänta, jag kom på det nu...

Jag surfade i alla fall in på H&Ms webbshop och klickade hem dessa två. Skorna ja, vad ska jag med dem till nu? De anlände igår och imorse tog jag på mig dem för jag tänkte att jag skulle bli lite piggare. Det blev vingligare, det blev det.
Vi får se om de får stanna i min garderob. Jag får väl ta ett par växlande ord med maken också, om hur extremt synd det är om mig och hur mycket jag behöver ett par klackskor såhär i vintertid.

År 2014 - så gick det

År 2014 är ett av mina allra sämta år. Då året faktiskt snart är slut inser jag att min syn på det här året, från 7 januari 2014, tills nu, inte har ändrats. Det är fortfarande det sämsta året i realtid.
Min farmor halkade i snön och fick en hjärnblödning. Eller ja, det kan ha varit tvärtom. Det är fortfarande inget jag pratar om tydligen. Det var 7 januari. Jag gick sönder, på riktigt. Jag jobbade aset av mig fram till sportlovet, då kollapsade jag helt och sedan dess har jag haft mycket och jobbiga problem med magen.
I februari hölls begravningen, den allra värsta dagen i mitt liv var det. På riktigt. Jag önskade så att det inte var det, för det var så många människor där som jag önskat prata mer med! Men jag bara grät. Det var fruktansvärt. Så ledsen, så arg.
I mars kokade magen helt och jag var hemma från jobbet en vecka. Då visade det sig att jag fått en kraftig urinvägsinfektion också. Pencillin, och så på det igen.
I april minns jag att livet kändes helt okej helt plötsligt. Jag var i Stockholm med jobbet och stannade kvar med en av mina närmsta vänner. Det var väldigt roligt och trevligt, och jag kände mig lite fri.
Sedan åkte vi och hälsade på farfar, som varit tvungen att amputera hela höger ben på grund av en kraftig infektion i tån, dagen efter farmors begravning lades han in för det. Usch.
Det var jobbigt att vara där, men säkert nyttigt.
I maj kämpade jag vidare med magproblem och förkylningar som aldrig gav sig. I juni körde jag enda in i kaklet med jobbet, vilket resulterade i att de tre första veckorna på min första, betalda semester var katastrof - magwise. Ont i magen, kan inte äta, matt och trött... Det va tråkigt, för att familjen drabbades. Jag kom dock igång med träningen igen vilket var min räddning.
I juli hörde vi att en kristen musiker, Emanuel Sandgren, gått bort i cancer. Fruktansvärt, då hans fru var höggravid med barn nr två. Allt hade gått så snabbt... Overkligt. Frågan, varför, ställdes åtalade gånger. Några dagar senare åkte vi på läger. Det är och förblir årets höjdpunkt. Jag fick fyllas på med energi, glädje, kärlek, Gud... Det var välbehövligt.
Dagen efter lägret, trötta och halvsura, åkte jag, Emanuel och Lukas till vår cancer-sjuke vän Jonis. Det var jättetrevligt. Vi åt, pratade minnen och gick till torget och köpte glass. Det var sista gången vi såg honom. I augusti, dagen då Emanuel och jag firar årsdag, 24 augusti, gick han bort, vår älskade Jonis. Det var inte lika hastigt, men det var fruktansvärt jobbigt. Jag grät hela dagen.
Vi åkte på hans begravning ett par veckor senare, i september, det var upplyftande. Det var skönt att få sörja med alla dessa 250 personer i kyrkan och över 130 personer i deras hem. Vi sjöng en sång till Jonis, alla vi som brukade åka på läger med honom. Den sången förblir hans.
I oktober hände absolut ingenting. Förutom att jag var sjuk en del, vill säga.
I november får vi veta att farfar har en hjärntumör. Okej, mer cancer det här året, det kände jag att jag kunde leva utan. I december får jag en så kraftig urinvägsinfektion att det nästan blev till en njurbäcksinflammation vilket innebär att det sätter sig på njurarna.
Jag är fortfarande sjuk av det och har varit riktigt dålig i en vecka nu. Det suger och jag ser ärligt talat inget hopp ikväll.
Det är nog därför jag skriver. It sucks.
Men i december kommer förhoppningsvis det jag längtat efter hela hösten och det är ytterligare ett läger! Jag ber och önskar och tänker att jag kommer vara helt frisk och det kommer bli det roligaste och bästa som fick hända år 2014.

Så. Nu hoppas jag på bättre tider. Och bättre år.

Snart är det jul igen

Jag längtar till ledighet och lugn. Även om jag säkert vet att detta inte kommer att ske ändå.

Jag testar att skriva från en iPad. Funkar?