HA HA vad roligt det är, när du säger, att en kvinna har små fötter för att komma närmre spisen. HA HA. Visst finns det de som skrattar, och de som inte bryr sig alls.
Och så finns det sådana som jag, som faktiskt bryr sig.
Inte för att skämtet kanske ifråga är så hemskt provocerande. Jag vet att jag (tyvärr) inte hade reagerat lika starkt om det handlade om blondiner. Möjligtvis brunetter, nu när jag tänker efter...
Grejen är inte skämtet. Det är ett urkasst skämt, och skämmes på dig som inte kan komma på bättre.
Men. Det är principen.
Kanske tror du då, eftersom du har mage att lägga av ett sådant menlöst kvinnoskämt, att vi lever i en jämställd värld och att det är okej att som man (ja, tyvärr är det ju männen som drar dessa, vad jag hört) att klanka ner lite extra på kvinnan. Sådär på skämt. HA HA, liksom.
Men det är inte roligt, inte ens en halv sekund känner jag glädje.
Jag känner ilska. Och eftersom jag är en extrem känsloperson känner jag strax därpå sorgsenhet, ledsamhet och hopplöshet.
För, har vi inte kommit längre än så? 2015?
Många gnäller på att jämställdheten gått för långt. Jag tycker verkligen inte det, den har gått för kort. Den har inte kommit halvvägs. Och hur kan jag veta det?
Jo. För annars hade ingen haft mage att skämta om det där. Sådana skämt väcker inte glädje. Lika okej som det är att skämta rasistiskt, är det att skämta så.
Jag vet det, för att jag tjänar inte lika bra som min manliga kollega som utför exakt samma arbete.
Jag vet det, för tjejer fortsätter fnissa och försöka vara sitt duktiga jag, medan pojkarna bufflar sig fram och bråkar. Och inte nog med det! Vi som arbetar med den här stackars generationen har fortfarande inte slutat generalisera att "pojkar är busiga" och "flickor är söta".
Jag vet det, för att det finns alltför många vita, kränkta män i samhället. Det är inte synd om er!!!! INTE NÅNSTANS!
Jag vet det, för att jag har fortfarande problem att moffa mig in i slutna herrkretsar där enbart deras skämt och kommentarer är roliga. Trots att jag har en väldigt jämställd make som alltid släpper in mig i sina sådana sammanhang.
Jag vet det, för att det inte är naturligt för alla föräldrar att tänka att pappa OCKSÅ är förälder. Att pappan inte är skapt för att ta hand om barn (OMG!!!) och att mamman är som klippt och skuren. Hej och välkommen hem till mig då!
Det är inget roligt att skämta om det. Varje gång någon drar en dänga om att Sverige är så gott och jämställt får jag krupp. Jag vet att jag själv har det fruktansvärt bra, men jag har aldrig tillåtit mig själv att leva på något annat sätt.
Och det handlar inte om, att i en kärleksrelation, ska mamman göra mansgöra och pappan göra kvinnogöra. Man får ju för katten se till att göra det man är bra på. Men skulle det då vara så, mot all förmodan, att kvinnan råkar vara bäst på att tvätta, laga mat, städa, torka, diska, ta hand om barnen... Då får hon ju släppa på hälften av grejerna. Och mannen får LÄRA sig. Och är det tvärtom, så ska det ju såklart vara tvärtom. Alltså. Fattaru?
Jag blir liksom lätt illamående av att mina två underbara barn ska växa upp i en värld där männen dominerar och kvinnan ska göra sin underordnad. Att en unisex-skjorta som ska säljas, säljs så fruktansvärt sexisiskt genom en kvinnokropp och helt casual genom en manskropp. Helt ärligt. Det är inte roligt. Grow up.
Och på något sätt kan du väl hjälpa mig att världen blir lite mer jämställd idag? Åh hjälp, det finns så mycket vi kan diskutera...
Haha! "den har gått för kort" <3
SvaraRadera