Jag vaknar varje morgon och tänker hårt vilken dag det må vara. Idag var det måndag, påpekade min man. Och han ska jobba. Och jag skulle försöka mig på en sväng på stan och köpa mina klappar, eftersom jag fortfarande är invalid.
Hur länge ska man ha ont och vara trött efter den här sjukdomen? Jag börjar tro att det är något annat fel på mig.
Men, orkar samtidigt inte bry mig mer. Igår gick jag tvåhundra arga meter. Jag är så himla dålig på att vara sjuk. Men vem orkar?! Det är jul. Jag har inte bara mig själv att ta hand om, jag har två barn! Och en man.
Usch. Jag längtar så mycket tills detta är över och tills år 2015 börjar. Jag verkar inbilla mig bra att vid årskiftets timme kommer mitt liv radikalt förändras.
Kanske bäst att komma ner på jorden och inse att så lär inte vara fallet.
Aja. Vi får se. Jag hoppas denna dag bär något gott med sig. Det brukar alltid finnas någon ljusglimt ju!
God 22:e december på dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar