Här ligger jag i sängen på övervåningen i mina föräldrars hus. Bredvid mig ligger den prickigaste av de prickiga; min älskade lilla tvååring. Hon fick vattkoppor i tisdags och syrran hennes avverkade sina för två veckor sen. Men usch, detta kan vara det värsta jag varit med om. Hon är så svag, så ledsen, sover inte, yrar, äter inte... Och imorn, till råga på allt, åker jag och min man iväg på resa. En resa jag sett fram emot i flera månader. Och så händer detta!
Ja, vad ska man göra? Våra föräldrar, som ska passa kidsen, är ense om att allt kommer gå bra. Det tror ju jag med. Men usch. Det är inte roligt nånstans att lämna mitt egna lilla barn såhär.
Som tur är ska vi sova nära inatt och sedan lämnar vi stan okristligt tidigt.
Jag hoppas dock att resan blir så bra som jag tänkt och önskat, trots detta tråkiga.
Nu sover vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar