När jag fyllde 27 år (för typ tre veckor sedan) så var minsann inte min käraste make hemma. Han var på ett gig nere på Malta och sedan vidare till Holland. Det var en minst sagt spännande vecka att vara ensam med två kids. Som jag älskar över allt annat och allt gick braaaa.
Men så kom han då hem på söndagskvällen. Barnen, på 3 år och snart 1, blev helt lyriska, hoppade, studsade och kastade sig på sin underbara pappa. Och så öppnar han väskan. Känner ni igen känslan? Den är helt ljuvlig. Han är ju på sina resor ibland och det här händer ändå ibland, inte ofta, men ibland. Stortjejen får en fin present och sen jag... Jag får då inte vad för skit som helst, utan jag får minsann ett riktigt Chanel-nagellack. För er som känner mig så kan ni förstå att jag var (är!) lycklig in på benmärgen och detta lack har fått en väldigt speciell och synlig plats i vårt hem. Jag blir lycklig bara av att se på det.
Jag har inte heller velat använda det, eftersom det känns så otroligt överlyxigt! Men i lördags tog jag fram det när jag och stortjejen skulle måla oss födelsedagsfina. Hon fick i och för sig inte låna... hehe.
Sånt här är så roligt, tycker jag! Jag är verkligen en lyxälskare, och ett riktigt Chanel-nagellack. Ja, det kommer jag leva otroligt länge på!
Tack älskling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar