torsdag 24 januari 2013

kyla och ryggknäck


Jag har inte riktigt fattat grejen med att det ska vara typ 8 minusgrader ute hela tiden. Det är väldigt vackert ute och solen skiner ju ofta. Men det är så kallt... Jaja, det är väl bara att härda ut. Och, jag uppmanar er med troende bakgrund att börja be. Be för sommarvädret. Alltså, snälla! Jag vill ha en varm och skön sommar...

Idag ska jag för andra gången sen jag fått mitt andra barn gå och knäcka ryggen. Hos en naprapat alltså. Jag har inte gillat konceptet innan. Det här med att behöva gå till en sådan - för att jag inte sköter min kropp. Ja, tyvärr är det så jag ser det. Jag försöker ignorera mina neggo-tankar för jag mår verkligen sjukt mycket bättre i både kropp och själ efter knäckning.
Varför det är svårt att se det positiva är ju för att jag tänker att jag måste väl kunna ta hand om kroppen själv! Jag försöker ju, såklart, men misslyckas, eller, orkar inte hålla uppe det som behövs, eller stressar för mycket, bär för mycket, lyfter fel, belastar fel... Men med lite träning och knäckning ska det nog inte behövas alltför många sådana här besök.

Skönt att solen skiner i alla fall. Det blir nog en trevlig promenad ner till stan om inte annat. Fast vad ska jag ta på mig? Himla, vackra kyla...

1 kommentar:

  1. Se det inte så med naprapaten! Kroppen belastas ju olika och är man överrörlig som jag så behövs lite hjälp på traven. Förvisso är jag dålig på att ta hand om min kropp men jag har lyckats med konststycket att nyckelbenet skavde mot ett revben och det kan man inte reda ut själv ;) kram

    SvaraRadera