Nytt nytt nytt. Och nytt

Ibland gör det ont i magen på mig när jag tänker på allt nytt som ska has. Jag läste precis i en reklam
"... och så MÅSTE jag ha nytt julpynt!". Men, måste du det?
Alltså. Jag vet att det kan vara svårt att "komma över" vissa grejer som man bara MÅSTE (?) ha. Men det är en sån sketans befrielse när man gör det. Jag kan få ordentlig dille på... ett par speciella jeans, en kamera, en väska, en jacka, en mössa... JAG MÅSTE JU HA NYTT! Jag är liksom värd det. Jag har rätt till det. I Sverige har vi himla mycket rätt till saker.
Vi kanske inte alls det har rätt till det!!! Eller alltså. Jag menar, kanske jag är lika värd att avstå som att gå och köpa? Kanske jag känner mig mer värd då? Kanske hittar jag ett fynd i min garderob istället? Eller kanske jag kan låna en jacka av en kompis som hon ändå inte använder? Kanske, ja, väldigt kanske, kan jag använda förra säsongens? Oj, hur ska det gå?!
Hallå. Jag menar inte att jag är perfekt. Jag älskar nya saker, såklart. Det slog mig idag att jag inte vill lyssna på musik på Spotify om den inte är från 2011-12. What? Vad är det om liksom? Jag flinade lite åt tanken att till och med musiken ska vara sprillans ny i mina öron. Jag vet inte om det räknas in i denna konsumtionshets... Men på ett sätt gör det ju det. Nytt, nytt, nytt. Allt ska vara nytt.
Jag kan dock rekommendera begagnat. Och jag kan också rekommendera utlån. Och jag kan rekommendera byte. Japp. Det är bara en tanke. Speciellt här inför julen, då allt ska vara nytt...

Vi kan ju bara tänka efter en, två eller tre gånger till. Behöver jag verkligen nytt i år?