vi går mot fastans tider

Jag är hemgruppsledare, vilket innebär att jag leder en hemgrupp i vår församling. Det är väldigt roligt. I andra kyrkliga sammanhang kan det kallas cellgrupp, husgrupp eller kanske något annat tjäckt.
I flera års tid har jag ingått i hemgrupp och det är väldigt inspirerande ibland. Ja, ganska ofta faktiskt. För några år sedan började jag och några till uppmärksamma det här med fastan. Jag har alltid sett förbi det, ganska ordentligt, för jag anser att jag aldrig skulle klara att sluta äta i 40 dagar.
Ska jag vara helt ärlig tror jag inte att jag skulle klara det nu heller. Men vem vet egentligen?
Det jag började med var att hitta något att lägga till i livet och/eller ta bort i livet. Under två års fastor har jag stängt av mig från facebook. Efter förra årets stängde jag ner min profil och har, och tänker, inte återvända. Det blev en riktig befrielse och det var så skönt när jag tog det beslutet.

Det kan låta lite torftigt. Vadå fasta från ett socialt medie, liksom?

Jamen det är inte så konstigt egentligen. Det som är lite tanken med fastan är att vi har möjlighet att offra något. Ta bort något som vi kanske är ganska beroende av (typ, facebook) och ge upp något. Och ge upp det för att (förhoppningsvis) ta mer tid för Gud och de goda grejer som kommer med honom.

I år funderar jag på flera grejer. Nu kan jag ju inte offra mitt facebook längre, för det är redan borta. Och det finns mycket grejer jag skulle vilja... Ta bort eller lägga till.

Men, lite tankar. 

- Läsa mer bibel. Jag är sugen på att bli en kunnig bibel-kvinna. Hur, är då frågan. 

- Bönepromenader. Istället för ett träningspass kanske. Jag skulle i så fall offra lite träning, vilket jag kan erkänna känns grymt svårt. Så vi får väl se. Eller försöka lägga till bönepromenad. Istället för att slagga i soffan med en skål popcorn kanske?

- Be mer specifika böner, för människor, min framtid, vår framtid...

- Försöka leva mer miljövänligt. Där finns mycket grejer som snurrar så den får jag återkomma till.

- Funderar på att offra det jag älskar mest; att fika. Men det krävs verkligen en ordentlig tänkare innan jag tar det beslutet. 

- Dra igång något med köpstopp/enbart second hand. Men jag handlar redan det mesta second hand så det skulle egentligen inte vara något svårt. Och meningen är ju ändå att det ska kännas, det ska vara svårt! Man ska ju lida lite.

Är det någon annan där ute som funderar?