Att vara visuell

Jag märker mer och mer hur ytlig jag kan framstå. Ytligheten i sitt esse; klädintresset slår allt och jag tycker det är viktigt. Viktigt att jag har snygga, helst också rena, kläder. Mina två små fjumpar till barn ska helst också ha lagom matchat och gärna rent där med. Ska vi iväg är det superviktigt. Och min man, ja, jag har faktiskt åsikter om hans klädsel med. Även om han har turen att klä i precis allt. Hehe. Ja, allt klär en skönhet som det heter.
Och mer och mer inser jag att människor som inte talar detta språk, tycker jag är ytterst ytlig. Det är få förunnat i mina kretsar som tycker detta är lika viktigt som jag. Tror jag i alla fall.
Jag vill också ha det städat. Inte för att jag bryr mig så mycket om smuts i sig, men jag vill att det se bra ut. Se mysigt ut, se behagligt ut, se ut som att, ja, här vill jag vara.
Jag kan också tycka att vissa områden kan behöva sig en uppfräschning. Och det är inget personligt mot bostaden/personen(?)/cykeln/rummet... Utan bara att jag liksom kan anse det. Och sedan bryr jag mig väl inte ihjäl mig heller, om inte något görs. Jo, på hemmaplan kan jag det. Men det får jag väl?
Inte förrän i söndags slog det mig (igen!). Att det handlar faktiskt inte, tro det eller ej, om att jag är ytlig. Utan det handlar om att jag är en visuell människa.
Jag blir uppmuntrad, peppad och upplyft när jag SER vackra, fina, färgglada, inspirerande saker och människor. Och det behöver ju såklart inte vara samma för varenda visuella människa liksom.
Ibland kan man tala om olika lärstilar i skolan. Alldeles för sällan anser jag, dock, men, där finns det en visuella del av människor. De är inte så många. Därför fylls inte detta språket ut skolbyggnaderna särskilt mycket.
Men hade jag gått i skolan nu, och vetat detta, så hade jag förmodligen lärt mig mer om jag fått färgglada stenciler, ha rosa fodral på min iPad, använda mig av alla möjliga olika färger när jag antecknar, se filmer och bilder som ger intryck och sedan avtryck.
Alla är verkligen inte som jag och det vet jag verkligen. Det är ingen nyhet. Ingen nyhet att bli kallad ytlig och fåfäng. Men nu förstår kanske du mig bättre i alla fall.
Jag blir glad och pepp av vackra människor och rosa blommor på bordet, helt enkelt.