Att fasta eller inte fasta - det är frågan

Eftersom jag är rätt kyrklig av mig, ja sådär att jag till och med är väldigt aktiv i en kyrka, påminns jag i dessa tider om fastan. Som tar sin start på onsdag. Och varar ända fram till påska.
Förra året fastade jag från facebook, vilket var bland det bästa jag gjort i mitt liv. Jag kan lova att det blir en repris. Jag känner då att jag måste sitta extremt mycket på facebook nu, för att liksom ladda. Som tur är har jag jobbat nio timmar idag och ska strax börja hemgrupp, så det blev bara ett par minuter på den där djävulska sidan.
Men jag funderar också på något mer. Jag tänker att det liksom ska svida lite att fasta. Jag vill inte fasta från mat eftersom jag inte alls känner mig där. What so ever, liksom. Där emot har jag vänner som provat att fasta en vecka eller två, under fastan, och jag är SÅ imponerad över det!
Min käre make fastade från sötsaker förra fastan. Det jag där blev så imponerad över var hans sätt att hantera det. Jag märkte liksom inte av det, vilket är extremt konstigt eftersom vi bor ihop och delar livet (och fikor) liksom. Men han gjorde det grymt och det är dit jag vill komma.
Att fasta - utan klagan. Och göra det grymt.
Varför fasta då? Är det för att vara grymt bra på att lägga av med en dålig vana kanske? Eller för att visa upp sina goda sidor i god karaktär?
Ärligt talat är jag inte särskilt påläst, jag är aldrig det när det kommer till grejer inom min tro. Jag är dålig på fakta. Men, jag vet att det handlar om att finna mer tid med Gud. Att ge sig extra hän och känna in honom. Lyssna, läsa bibel, be, samtala...
Är det något jag längtar efter i denna stressiga värld så är det ju att hitta lugnet med Gud. Att varva ner och lära mig lyssna...

Så ja. Fasta det ska jag. Men hur, det är jag inte helt på det klara än. Ja förutom den där fatjebuck-sidan då.

Lägg gärna till mig i dina favoritsidor, jag kommer ju inte kunna länka på fäjsan mer! ;) Haha.

Men då återstår frågan: ska du fasta? Varför? Och från vad? Inspirera mig!