I skolan har barnen frågat mig om jag är kristen. Snacka om att gå rakt på sak! Detta antagligen för att 1) jag har ofta ett stort kors runt halsen 2) de har haft genomgående religion på de flesta lektioner sedan jag kom till skolan.
Ibland har vi pratat om det, ibland har ett "ja" räckt. En av eleverna frågade mig om jag bad. Jaa, det gör jag. Efter lite tystnad kom frågan: hur ofta har du fått svar på dina önskningar?
Jag hann aldrig svara på den frågan eftersom något annat kom upp. Och tur var väl det, för vad svarar man på det? Jag menar, så att en 11-åring förstår? Jag skulle behöva en dryg halvtimme för att ens förklara att det ju faktiskt inte riktigt handlar om det. Önskningar. Men vilken intressant betraktelse av kristendomen.
När jag läste det här inlägget ikväll fylldes mina ögon av många tårar. Hjälp vad berörd jag blev! Det är ett vittnesbörd som heter duga och det är otroligt känslomässigt. Ett par bekanta till mig som inte kan få barn och nu snart kommer få åka och hämta sitt adoptivbarn i Tawian! Det är så mäktigt på nåt sätt, hela berättelsen. Men läs den för sketan!
Och läskigt är det som hon skriver, vilken konst det är att ens kunna bli förälder. En del behöver bara skaka på lakanen (hej!), medan andra faktiskt inte ens kan bli gravida. Otroligt att denna berättelse kan ses med sådana vackra ögon... Berörande!
haj filippa. nu har ju inte min kommentar alls att göra med ditt inlägg här men jag vet inte hur sjutton jag ska svara på kommentarer så jag skriver här helt enkelt :))
SvaraRaderaförstår hur du menar, plugga kan man göra hela livet.
grejen är väl att min planerade resa i mars är i vägen för de flesta familjer, de vill inte ha en au pair som är borta i två,tre veckor på en gång liksom. Jag har flera gånger tänkt att jag borde vänta tills efter resan. och nu vet jag plötsligt att det finns någonting för mig att sysselsätta mig med under tiden ifall jag stannar i Sverige ett tag till.
klurigt.
ps. kul att du gillar den :)
det är bara kurser under våren, 50% på distans :)
SvaraRaderaja jag tror det blir att jag gör så faktiskt. även om jag vill ha åkt redan igår helst, haha! Fast, England finns väl kvar ett tag till.... :)
Det här är så sjukt! Jag läste bloggen du länkade till och kände igen historien så himla väl för att mina grannar för ett tag sedan berättade att deras son äntligen ska få adoptera. Tyckte mig känna igen hennes namn och så skrev hon då om sin man som heter samma sak som grannens son...efter lite luskande: Din vän är ju gift med mina grannars son!!! Haha världens är så sjukt lite, särskilt inom kyrkans värld ;)Det är en mycket stolt blivande farfar och farmor som bor på fjärde våningen i mitt hus =)
SvaraRaderaTACK Filippa för att du uppmärksammar saker som jag och säkert många andra tänker på, men det inte pratas så mycket om. Har vänner som har super(försökt i tre år nu)- svårt att få barn.. Allt kan inte köpas för pengar. Tack för dina bilder, dina spontana texter och för allt annat.
SvaraRaderaLäser varje avsnitt. "Sparar" i några dagar så att jag kan njuta av att läsa flera på en gång!! :)
KRam/ Linn (Maries kompis du vet..:))