impregnerad

Ibland blir jag så sjukt stolt och imponerad av mig själv. Jag gillar det. Det är en grymt fin känsla. Jag är ju väldigt, väldigt mycket gräsänka nu för tiden. Mannen min jobbar aset av sig med de härliga gübarna i Vocal Six. Inte nog med att de kör 14 julkonserter så har de lyckats underhålla halva Europa under hösten. Fejnt ju! För dom alltså. Jag har ju knappt sett till dom den här hösten.
Jaja. Det var väl för sketen inte det jag skulle skriva om.
Jag skulle ju skriva om mig själv. Hur imponerad jag är av mig. Mig. Jamen jag tycker ändå att man kan få vara det, eller hur? Nog för att vi svennebananer är enormt egoistiska, ibland kan lite egenupphöjning vara nyttig också.
De senaste dagarna har jag varit sjuk. Halsen har gnagt sönder mig och huvet har inte velat sluta dunka. Även Herr Feber har hälsat på och jag har mest velat döda någon (helst av alla Herr Feber). Ändå har jag lyckats klara av att vara mamma på heltid också. Och dessutom gravid (NEJ gravid är INTE ett normaltillstånd, slå den människa som säger det okej?). Idag tvingade jag mig själv till praktiken trots att jag mådde (mår) piiiiiiizz, men det gick bra. Och jag kom hem. Och jag hade då även fått med mig mitt lilla barn hem. Och så var jag mamma igen! På heltid där med. Oj oj oj. Sjuk, mamma, pregnant, imponerad... = impregnerad?