I helgen var vi på en barndomsväns bröllop. Otroligt vackert! Så mycket tårar och skratt. Många konversationer också, där jag, när jag pratade med gamla vänner om deras family-making, insåg att tiden verkligen flyger. En person frågade när vi sågs sist och det sved verkligen till när jag sa att ja, det måste ju vara en sådär 15 år sedan. Det är så läskigt när man kan använda så vida begrepp. Eller som när Elysia frågade mig varför jag hade så många örhängen och inte hon. Då sa jag: Jag har ju haft hål i öronen i TJUGOFYRA år, så jag har hunnit samla på mig.
Att bara använda en sådan fras.... Puh.
Nu är mina fina ögonstenar 3 och 5 år. Eller, Elma fyller 3 på lördag. Och jag blir helt... jag vet inte. Till mig, liksom. Elysia är i detta nu på fotbollsträning och jag funderar på att köpa en skateboard till Elma i födelsedagspresent.
Galenskap.
Och livet. Det bara wänner iväg, som man säger på östgötska.
Just nu försöker jag lära mig njuta av nuet, eller i alla fall vara i det. Mer om det i ett annat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar