Idag inleder jag en sex dagar lång gräsänketid. Det känns okej, faktiskt. Däremot har jag haft oro och ångest, stressat och sovit dåligt, fram till i lördags. Alltså, tiden innan han ens åkt! Schesus alltså. Nu har jag fått en sån hemsk magkatarr att jag nästan spytt. Det känns dock lite bättre nu...
Men det är väl lite typiskt. Att stissa upp sig och stressa och må dåligt, innan det är dags liksom. Som sagt, det känns just nu som att det kommer bli en bra vecka.
Imorgon fyller jag 27 också. Galet! 27 har jag sett som ett tydligt steg in i vuxenvärlden. Då finns liksom ingen återvändo. Eller, ja, nej jag vet inte. Men för mig känns 27 som världens bästa ålder. Jag tror det kan bli mitt bästa år hittills alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar