perspektiv för sjutton gubbar!

Idag sa jag, otroligt sliten efter hemska nätter själv med barnen, till en kompis:
- Fy vad jag är avis på dig nu som får vara helt själv!
Sen skrattade vi lite. Och sedan sa hon:
- Fy vad jag var avis på dig igår när du berättade att Elysia sjungit för dig och gett dig paket. Det lät så mysigt!

Fy vale vad SKÖNT det är med perspektiv!!! Tack gode Gud för vänner, vänner i olika faser i livet och vänner som uttrycker äkthet. Jag tog allt hon sa till mig och grundade det i mitt hjärta, lite kristet sagt sådär. Jag kan inte nog känna tacksamhet idag. Trots att jag vaknade upp och kände mig mörbultad. Jag grät mig halvt igenom hela morgonen med barnen, så otroligt trött, kämpade mig ner de tjugo metrarna med stortjejen till föris och tvingade mig iväg på den utlovade promenaden med min svägerska. Först kräker ju ur mig mitt helvete (xcuse me!) och sedan bestämde vi: näe, nu pratar vi inte mer om det, nu pratar vi om nåt kul. För såhär är faktiskt inte varje dag!
Det slutade med att min kära svägerska räddade hela min dag. Jag liksom tog mig upp ur skiten och "orkade" lite till. Mina underbara svärisar har varit här hela eftermiddagen och lekt med barnen och lagat god mat. JAA JAG HAR DET BRA!
Men jag längtar till söndag då maken kommer hem. Men, nu är det bara tre dagar och tre nätter kvar. Det är faktiskt inte så illa pinkat ändå!

Sen, nästa vecka... då ska jag vila. Och läsa alla mina böcker jag fick på min födelsedag igår. Längtar efter det med, såklart!