en av de bästa av dagar

Den starka vinter-, eller kanske vår-, solen sipprar in genom persiennerna i vårt sovrum. Det verkar vara en fin dag ute. Jag längtar ut. Jag längtar efter promenader i solen, efter frisk, skön luft (med avgaser i). Dagen-efter-magsjuka är konstigt nog en av mina bästa. Trots att kroppen aldrig är så svag som då, inte ens efter det hårdaste träningspasset är min kropp såhär vek, känner jag hopp. Den hemska sjukdomen har lämnat min kropp och jag känner hunger. Jag kan dricka! Åååh jag kan dricka vätska igen!
Igår fick jag naivt nog den där magsjukan, jag vägrade verkligen tro att det var det. Och samtidigt känner jag mig som värsta mirakelkvinnan. Sist jag hade magsjuka var i somras, natten efter studenten. Min man hade krashat milt med hojen och kunde inte gå eller röra på fötterna. Alls. Dottern spydde några timmar före mig, och sen var jag igång. 14 freakin gånger på mindre än tolv timmar. Ja, jag är lite unik på det där viset. Just med spysjukan ska jag minsann alltid vinna. 

Igår slog jag minimumrekord och klarade mig med fyra gånger. Skönt det. För idag känns kroppen så svag som den gjorde efter förlossningen. Och om jag inte minns fel är det en mycket tyngre dag en än magsjukans dag.

Och ändå känner mitt hjärta hopp. Jag ligger i sängen, vänder och vrider hela tiden eftersom foglossning inte heller är och leka med i liggläge för länge, och jag tänker, drömmer, önskar och hoppas. Jag fokuserar på det som komma skall, det fina i livet. Och jag längtar till saker som ska eller borde hända. Jag hoppas om en god framtid och jag drömmer länge och väl om mitt drömjobb.

Trots magsjukans misär blir dagen-efter en av de bästa på året. Och nu ska jag fortsätta drömma. Och kanske försöka äta och dricka lite också...