Oh yeah, it's my birthday

Då var den här, min 29-års dag. Fy vad konstigt att skriva det.
Idag är jag hostig och dan men tänker ändå träffa en god vän för lunch och sedan fika resten av dagen i solskenet. Min mamma kommer berätta för mina barn om "dagen hon föddes" och min man kommer sedan anordna en Mets-kväll här hemma. Det kan bara bli bra.

Men när jag fyller år såhär tänker jag alltid tillbaka på andra födelsedagar. Oftast med skräckinjagande minnen... Men några fina finns ju också.

17 år - mamma och storebror kommer in och grattar mig. Lillebror ligger på sjukhuset och pappa är med. Mina spontana tankar "varför är han (lillebror) alltid sjuk på min födelsedag?". Men jah tror det var sista.

18 år - jag blir totalöverraskad av ett gäng vänner. Dwt innehöll en HEL DAG av roliga grejer som avslutades med en hejdundrans fest på kvällen. I kyrkan.

19 år - minns inte.

20 år - jag var sjuk med 39-gradig feber som jag haft i över två veckor. Jag envisades ändå med att jag, mina bröder och respektive skulle åka till shoppingcenter och shoppa. Efter 10 min åkte vi hem och jag kräktes av utmattning. Men! Min 20 års fest några dagar senare - en av de bästa!

21 år - jag är nydumpad och ligger i en säng i mellanfrankrike och gråter. Ingen bryr sig om mig längre! Kl 9 är jag dock bjuden på frukost hos den svensk-tyska kvinnan i samma område och efter det går dagen bara uppåt. Avslutas med det gäng tjejer jag lärt känna, där en kanadensare gjort en gul-blå tårta där det stod IKEA. Jag dog av skratt!

22 år - bor i Sthlm med en kär vän. Denna vän som är världsbäst på födelsedagar och det blev en mycket fin dag. Förutom när vi stod på tunnelbanan påväg till en middag med vänner och jag inser att jag glömt min fina kamera på bussen. Då grät jag. Men återfann den dagen efter som tur var.

23 år - minns inte mer än jag snart skulle gifta mig med mannen i mitt liv.

24 år - megafettopreggo. Not my happiest day. Men glad för de vänner som kom och kalasade.

25 år - vi var nyinflyttade till en fin lägga, vår dotter fyllde snart ett och livet var rejält på topp. Hade världens roligaste ferre och fullt med folk i lyan.

26 år - gravid igen och lagom olycklig. Närå. Men jag jobbade på en skola och ingen gratulerade mig den dagen, det var tråkigt. Men jag fick ett jättefint ugglehalsband skickat från Hanna som bodde i London, det var fina grejer det.

27 år - oj. Ja. Den här veckan var min man i Tyskland och jag var ensam med två småbarn i 6 dagar. Denna tanke ger mig fortfarande ångest! Galet egentligen. Jag minns att jag skulle fika med lite mamma-vänner men jag kunde inte äta nånting den veckan. På kvällen kom mina föräldrar och min moster och kusiner med pizza. Jag var mest förstenad. Det var jobbigt även om min make aldrig nånsin slagit rekord i fantastiska presenter, varken före eller efter!

28 år - sjuk i magsmärtor i två veckor innan. Min farmor hade nyligen dött och allt hade kommit ifatt mig kraftigt. Jag kunde inte äta den dagen heller, jag hade så ont i magen. Jag fick en fin solhatt och fick ställa in mitt tjejkalas.

Jag älskar ju kalas och fest. Jag tar varje tillfälle jag får att fira någon eller något! Innan min man träffade mig jade han aldrig firat sin födelsedag mer än med familjen. Nu har han kalas i någon form varje år. Haha. I år ska jag fira stort, imorgon! Det ser jag fram emot. Tyvärr mår jag inte helt bra än men jag hoppas det släpper ordentligt snart.

God födelsedag till mig! :)

kom inte och säg att det är vår

Mars månad. Det är min månad det ju. Jag fyller liksom 29 nästa fredag, bara det. Jag fick också mitt första barn i mars månad. Och har så många fina och hemska minnen från just mars månad.
En del säger att våren kommer i mars. Jag har nog aldrig upplevt det ska jag säga. Och ej heller idag, när jag kom farande på min cykel till jobbet imorse, och halkade och slog mig nåt så brutalt. Det värker i många delar av kroppen just nu... Isgata! På våren?!
Jag är kanske bara sådan att jag inte vill ta ut något i förskott. Jag ÄLSKAR våren. Det har länge varit min absoluta favoritårstid, nu för tiden är det sommar..., och jag tycker inte om att säga att det är vår när jag fortfarande fryser häcken av mig.
Vår inne? Javisst! Det blir det ju ganska snabbt. Men vår ute... Nä, det tar jag sen när det faktiskt är det. Jag är nog också den som går längst i min vinterjacka och mina vinterskor, för jag hatar verkligen att frysa! Jag vägrar ta på mig vårjackan innan det är lagom varmt för det.
Det brukar också innebära, tråkigt nog, att jag inte får ha den så länge, eftersom sommarn plötsligt slår till och vi bara springer ut i tröja eller t-shirt. Oh well. I år får väl bli året då jag använder mina fina vårkappor länge och väl. Kanske till och med in på sommarn.
Nä fy. Än är det inte vår. Och det lär min arma stackars kropp få veta av ett par dagar nu...