Att göra en cystoskopi

Ibland när jag googlar mina obefintliga sjukdomar... Hrrrm... Ja, och ibland de som faktiskt är något. Så tycker jag det är så konstigt att folk inte varit med om det! Det mesta man själv får har ju någon annan i världen redan haft. Are you with me?
När jag fick en njurbäckeninflammation i december försökte jag hitta likasinnade. Men icke. Så nu tänkte jag vara en förebild för mig själv och skriva om vad jag varit med om i fredags. Något så otroligt osmickrande som en... cystoskopi.

Vad är det då? Jo, det är när man för in en slang med en kamera i urinröret. Jag vill egentligen, typ, skrika ut detta för jag tycker det är så SJUKT. Min konstanta fråga sedan jag fick veta att jag skulle göra det var: HUR HITTAR DOM URINRÖRET DÅ?!
Jag anade väl också någonstans att de skulle göra det, eftersom detta tydligen är en otroligt vanlig undersökning.
Varför man gör det? Jo, det är flera orsaker, men min orsak var att jag haft mycket problem med urinvägsinfektioner under enbart ett halvår, samt en njurbäckeninflammation samt att syndromen kring blåsan inte försvinner.

Hur gick det då? Det gick bra tack. Jag var så himla pissnervös innan och när jag sedan skulle ta av mig brallorna skulle "syster" tvätta mig. Men jag trodde jag skulle dö av skämighet. Det finns väl bara en plats på jorden som sådana grejer är helt normala... Sjukhus alltså.
I alla fall. Det var ju inte som när man tvättar sig i duschen kan jag ju då säga, detta var en tvätt av urinröret, samt en bedövningssalva som på något vis sprutades in. Jag ska väl vara ärlig och säga att jag inte märkte så mycket förrän salvan kom in, det sved som bara den. Det brukar det tydligen inte, men det gjorde det på mig. Sedan kom doktorn. Och jag var väldigt tacksam för denna kvinna, jag är ofta det när det är kvinnliga läkare och dylikt som ska tampas med mitt underliv.
Hon för in slangen, och det märkte jag inte heller, och sedan ligger jag och andas djupt, för det känns väldigt obehagligt, men det gör inte. Och så tittar vi på skärmen med min urinblåsa på. Det var ju himla häftigt. Och fy vale vad äckligt, men man får låtsas att man är lite hardcore och tycker det är coolt.

Jahopp. Sen tog hon ur slangen och sa att allt såg mycket, mycket fint ut. Det var väldigt skönt, för visst hade tankar som cancer flugit på...
Trots att allt såg bra ut har jag ju haft och har ibland vissa jobbiga problem med detta. Så jag fick en remiss till skiktröntgen. Jag får väl skriva en berättlese om det också tänker jag.

Till sist sa läkarn: "Gå nu och gör det du vill. Träna, snuska och kör på som vanligt."

Okeeeej. Jag tränade.