den bästa perspektiv-på-livet-sjukan

När man förberett sig på ett par långa dagar gräsänkeliv, och det värsta senariot, det där man inte ens vågat tänka för det är helt galet, ja, när DET händer. Då får man riktiga perspektiv på livet.
Vad som hände då var, att jag fick kräksjukan. Dagen efter maken lämnat oss för Tyskland och det är minst sex dagar kvar. Ja, ni förstår ju att det blir många livsperspektiv här.
Jag ligger i 12 timmars dvala och vet inte hur jag ska få ordning på livet eller hem barnen från föris. Jag har lagom mycket panik under hela dagen när jag springer på dass mellan varven.
Det är inte många familjemedlemmar som finns på hemmaplan och alla andra jag känner är minst sagt livrädda för kräksjukor. Däremot ställer min underbara svärmor upp, som egentligen också är livrädd för kräksjuka. Men hon kommer, hämtar trötta barn och lagar middag, nattar och gör fint efter sig. Jag låtsas inför stora dottern att jag nu mår bra, men när de somnat och svärmor åkt, kör jag proslinsbussen en sista gång.
Natten kommer tidigt och jag har redan träningsvärk som om jag sprungit ett marathon. Jag drömmer att jag står under ett vattenfall och häller i mig vätska. Jag vaknar om vart annat och törstar nästan ihjäl! Allt jag kan tänka på är den stora coca cola-flaskan som står oöppnad på balkongen. Frågorna på djupet kommer tydligt: kommer jag någonsin kunna dricka något igen? Kommer jag någonsin kunna stå rakt? Kommer jag någonsin kunna äta och känna hunger?
Som ni kanske redan anar, fick jag svar på dessa frågor ganska snabbt, ja redan morgonen efter faktiskt. Och ja, jag klarade allt det där jättebra.
Andra frågor som uppstod var: hur i hela friden ska jag klara detta? Själv med två småkids som tycker om att skrika på pappa om nätterna. Vakna vid 5-tiden och börja leka, busa och vilja klä på sig dagens outfit redan 5.57.
Hittills, såhär en ca 48 timmar senare (hinthint, det går att träffas nu) märker jag att jag klarade det. Självklart med mycket hjälp från vår älskade föris, och mycket pepp och stöd från nära och kära (på bra avstånd).
Idag mår jag väl som man gör när man är gräsänka och haft kräksjuka, men hittills har jag ju klarat det. Och även om halsen börjar göra ont och barnen är så galet tjafsiga just nu så vet jag ju att jag kommer klara det ända till måndag.
Ibland är det faktiskt himla bra att få kräksjuka. Man märker hur livsviktiga behov som sömn, ej-ont-i-magen, dricka och äta inte är att ta för givet. Ja, så det så!
Så nästa gång tycker jag att alla ska besöka oss och få lite egen kräksjuka. Perspektiv mina vänner, perspektiv.
Och är det någon som vill ha fler perspektiv på livet så kan ni ta över mina barn nästa gång jag är gräsänka. Det är ingen picknick det heller. Men tja. Som mitt motto alltid är när jag bli ensammen: går det så går det. Och går det inte så gör det inget.