Det sägs att kunskap är makt. Men visst kan det också vara ganska jobbigt, störigt, irriterande och onödigt att ibland få veta...
SANNINGEN.
Jag tänker på sånna här saker som gör världen bättre. Eller i och för sig, det kan vara andra saker också. Sånt som man liksom känner att... varföööör var du tvungen att upplysa mig om detta?!
Egentligen kan det ju vara så enkelt som att. Du vet inte att andra världskriget hände. Jag berättade det för dig. Du dog lite inombords, av skam, av sorg, av saknad, av avsky... Det finns många känslor inblandade i sanningen.
En del sanningar biter tag och andra ignorerar man. Jag är ganska dålig på att känna jättemycket för det här med källsortering. Jag
vet att det gör världen bättre. Men jag är ganska dålig på det. Jag kan slänga plastlock i vanliga soporna och låtsas att jag inte gjorde det. Ungefär så.
En annan sanning är ju att, att handla second hand faktiskt gör världen bättre. Och att handla på H&M, Gina Tricot, Esprit, Hemtex, Levi´s... listan kan göras oändlig.
Jag vet det. Ändå handlar jag på dessa ställen. Kanske gör du också det? Det jag dock är otroligt glad för är att min hjärna har börjat tänka lite bättre, lite mer "rätt" när det gäller konsumtion.
Som till exempel:
- Behöver jag verkligen den här? Varför vill jag så gärna köpa den här? Kan jag vänta och tänka lite?
(och förhoppningsvis komma fram till att jag inte behöver/vill ha den längre)
- Varför finns det SÅ MÅNGA LIKADANA plagg/saker överallt? Det gör mig illamående.
(detta tänk är bra för det drar mig alltid till en second hand/loppis)
- Tänk vad bra de får det om jag handlar på en välgörenhets-second hand (Pingstkyrkan, Röda Korset, Erikshjälpen, Myrorna osv osv osv...)
- Måste vi alltid se likadana ut? Dags att se ut som mig själv. Japp.
(skön tanke...)
Kunskap är ju makt, så även i det här fallet. Men visst kan det svida och ge dåligt samvete. Men det kanske faktiskt är lika bra, för då kanske hjärnan någon gång faktiskt tänker. Och används på rätt sätt.