i miss you

Efter tre dagar som ett riktigt par flyttade jag upp till Stockholm. Vi sågs inte särskilt ofta det första halvåret men vi pratade i luren minst tre gånger om dagen. Vi lärde oss snabbt att vara ifrån varandra men att umgås ändå. Vi kunde inte ta varandra för givet och det mesta krävdes att prata igenom innan vi la på. Vi lärde oss snabbt att berätta hur saker faktiskt var och vi lärde oss att bli bäst på att prata känslor och känsliga ting. Sedan flyttade jag ner och vi umgicks jämt. Jämt, jämt, jämt. Och inte blev vi trötta på varandra heller. Han började sitt ljudteknikerjobb och började resa. Ibland kortare, ibland längre. Vi lärde oss att vara ett par trots att vi var långt ifrån varandra.

Nu är du iväg igen och jag har aldrig, aldrig saknat dig, min underbara, såhär mycket. Jag kan inte förstå att jag inte är mer rutinerad på det här, jag borde vara bäst på att inte sakna.
Men det gör jag. Jag räknar ner dagarna, nätterna, ibland också timmarna. Jag saknar dig att det gör ont i magen. Och jag försöker se ditt vackra i det vackra jag har hemma - the kids. Jag låtsas att det inte gör ont och jag låtsas att jag inte bryr mig.

Det bästa med att du är borta är att du snart kommer hem igen. Att vi får kramas, pussas, skratta, slappa och umgås. Att vi ser varandra med nya, större, finare och klarare ögon. Att vi lärt oss ytterligare något nytt. Och att vi vet att vi älskar varandra mer än nånsin.

I miss you, babe.