Varning. Detta inlägget handlar om barn.
Det är något otroligt vad det här med att ha ett eget barn fascinerar mig. Både jag och min man är ganska okunniga och oerfarna på barnområdet - ja innan fröken Busfia kom till världen då. Men varje ålder har ju nya påfund.
Tänk att för det första få hålla i ett helt nyfött barn. Det händer inte mig jätteofta, eller hände inte i alla fall. Första leendet, ögonkontakten, skratten som bubblar, när hon satte sig upp själv, rullade runt, började äta, började stå... Allt är fascinerande att få se för första gången.
Men det som händer nu. Det måste nästan vara ännu coolare. Jag tycker det är så vansinnigt coolt att ha en unge som börjar lära sig prata, sjunger sånger, fattar vad man säger, har åsikter (!!) och egen vilja. Klart även detta kan vara krävande, hehe, men för det första är det så galet häftigt. Så coolt. Vilken utveckling vi får vara med och se på så nära håll! Och vilken cool Snubbe det är som skapat allt det här. Från den lilla pluppen i magen och nu springer hon runt här och tycker och tänker. Shiet pommes. Det är så häftigt, samtidigt så galet att vi ska uppleva samma procedur igen snart. Det är så overkligt.
Och nu längtar jag efter min Bumsing ska komma hem och vi ska leka och mysa. Fy vad jag älskar dig din lilla fis!
Finast i hela världen är du...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar