"känslan som infinner sig..."

Är det nåt uttryck jag hört/läst alldeles för mycket senaste tiden så är det: "känslan som infinner sig när...". Jag tror det är det nya svarta typ.

Men jag fick en känsla idag. Jag dansade fuego på friskis och svettis med min vän Andrea. Jag ägde ju såklart och bara shakade loss och var precis lika grym som instruktören. Jag sneglar i spegeln och ser en riktig tönt som inte alls har koll. Snacka om NOLL koll, typ. Andra sneglingen i spegeln ger mig känslan. Den där känslan när man inser att det är man själv som är den där losern med noll koll! Shezzes alltså. Jag stannar upp i tanken om att ge upp och dö av skämsighet. Jag gör det inte, jag skrattar åt mig själv och åt de två söta tanterna som också skrattar åt sig själv. Det är väl så man dansar fuego antar jag?

Och shit vad slut jag är nu. Träningsvärk i RYGGEN har jag redan. What the...? Nu ska jag laga mat och sedan lägga mig tidigt och läsa lite mer uppsatser inför opponeringen imorn. Jag är så inte förberedd, känns det som. Men det går säkert bra... Kanske....

So long!

Ps. Imorn hoppas jag att jag kan förmedla känslan som infinner sig när man klarat av att opponera samt så småningom blir godkänd på sin uppsats. Peace.