lite snack och mycket verkstad

Det är inte mycket intressant som händer här borta längre, jag vet. Om det nu någonsin VAR intressant, det kan jag inte ta på mig.

Samtidigt som uppsatsskrivandet går riktigt bra nu, är jag helt inspirationslös. Jag har lite halvt tappat förmågan att klura ut var jag står. Jag tror jag har hamnat i en jag,-min tro-och-mitt-största-intresse-kris. Kanske kommer den reda upp sig snart, eller inte.

Jag är så grymt kluven till att jag älskar att shoppa kläder. Även om det är second hand. 

Igårkväll kom min man och jag fram till något som kändes så... mäktigt på nåt vis. Plötsligt inser vi varför vi finns här. Varför vi gör en massa grejer för andra. Varför vi lever som vi gör.

Men... frågan som också slog mig då var... lever vi verkligen som vi... "borde"? 

Ja, jag menar. Jag är ju kristen. Att vara kristen handlar ju inte bara om att: här är mitt liv + Jesus. Utan det handlar ju om: Jesus + mitt liv. Det måste finnas en pågående förändring, förbättring... En önskan om ett bättre liv för varenda människa. Och visst kan jag önska, men jag måste agera också.

Åh.

Ni hör ju. Hur kluven kan man bli?

Jag har en hel del fina bilder att lägga upp här egentligen, men jag kan för mitt liv inte reda ut vad jag pysslar med här...

Kanske har det med min uppsats och göra, den gör mig helt förbryllad överlag ju. Eller så är det en tankeställare som faktiskt ska grunnas på.

Äh. Flum, flum... jag återkommer väl.